ÖIS jubilerar!
Idag är det exakt två år sedan. Frågan är om det är något slags rekord? Och ändå finns det supportrar till andra lag som har mage att klaga på domaren...
Jo, det är faktiskt sant. Den 24:e september 2000 var senaste gången Örgryte IS fick en straffspark i Allsvenskan. Och den brände vi dessutom...
Sedan dess har vi spelat 52 allsvenska matcher, och i motståndarens straffområden råkat ut för såväl fällningar och brutala påhopp som handboll, tröjdragningar och annat jävelskap, men ändå aldrig funnit nåd i domarens ögon.
Det var Halmstads Bollklubb vi mötte, den där sedermera historiska dagen för två år sedan. Det stod 1-1 på Gamla Ullevi, ÖIS dominerade stort och fick straffspark. Målvakten Håkan Svensson boxade till Johan Elmander och blev även utvisad. Visst föll "El Mando" som en bäverbiten fura, men det är inte minsta tvekan om att såväl straffen som utvisningen var korrekt utdömd av rättskipare Sten Johanzon från Finspång. Men tyvärr klev Marcus Allbäck fram för att lägga elvametaren, trots att t ex Markus Johannesson fanns på planen. Det vet ju alla att skyttekungar inte skall skjuta straffar! (Johannesson hade dock bränt en straff mot Frölunda på Ruddalen den sommaren, vilket kanske var skälet till att han inte tog denna.) Mackan brände följdriktigt straffen. Returen motades ut till hörna, på den nöp målvakten bollen och gjorde en lång utspark, en HBK:are nickskarvade på vinst och förlust - och det blev vinst. Kommunikationen brast mellan Martin Ulander och Dick Last och Ulas nickade bollen i eget mål. En av de mest svidande och onödiga förluster man upplevt, utan tvekan.
Vän av ordning vill kanske också veta när vi senast gjorde mål på straff. Det var lite tidigare samma år, borta mot Häcken. Även nu var det Johan Elmander som blev fälld. Markus Johannesson saknades, varför Christian Hemberg fick göra jobbet. Det gjorde han gott nog, via målvakten Joakim Olssons händer men ändå i mål.
Efter det där HBK-mötet Nådens År 2000 har vi visserligen fått straff i Svenska Cupen emellanåt, men aldrig i Allsvenskan. Femtiotvå matcher har vi gått utan. Är det en slump? Ja, säkert, till stor del. Men jag tror också att det har lite att göra med ÖIS som lag. Vi har inte den allra röststarkaste hemmapubliken, som kan vråla till lite extra och få en tvekande domare att svänga över. Och om vi någon gång berövas en rättmätig straff, då skriver heller inte tidningarna spaltmeter efter spaltmeter om det, som för vissa andra lag, och får domaren att tänka till lite extra nästa gång. Rättskiparna själva hävdar naturligtvis att de inte påverkas av sånt här, men de vore inte mänskliga om de helt kunde isolera sig från yttre tryck.
Och är det något vår svenska domarkår är så är det väl mänsklig...
